Statyer, byster och minnesmärken över Jakob Tegengrens livsverk

10.06.2008 kl. 00:00
Det är allmänt känt att Jacob Tegengren fick en staty vid Närpes folkhögskola år 1959. Initiativtagaren till en staty hade Edith Södergran i tankarna, men då motionen behandlades i fullmäktige, konstaterades och beslöts att om någon staty skall anskaffas så bör det bli en staty av Jakob Tegengren. Så skedde också. Statyn, tillverkad av skulptören Tea Helenelund, avtäcktes under högtidliga former år 1959.

När Jacob Tegengrensällskapet bildades 1985, intogs i stadgarna som föreningens uppgift att anskaffa och vårda en staty över Jacob Tegengren i Vörå. Fem år senare kunde projektet förverkligas, sedan  Tegengrens arbetsgivare 1915-1940, Föreningsbanken donerade 80.000 mk till projektet, som kom att kosta 100.000 dåvarande mark. Avtäckningen skedde under Vörådagarna 1990.Professor Lars Huldén höll avtäckningstalet. Ett år efter att statyn restes i Vörå tog Tondiktarna, naturvetarklubben och Tegengren-sällskapet initiativ för resande av en minnessten vid Oravais kyrka till minnet av skaldens verksamhet i Oravais åren 1946-1955. Oravais församling ställde sig positiv till att minnesstenen skulle placeras intill Oravais kyrka. Minnesstenen avtäcktes i Oravais under Oravaisdagarna i anslutning till festgudstjänsten den 5 juli 1992.

Minnesplattan på Sandviksvillan i Vasa
” Det svenska Österbottens skald Jacob Tegengren föddes här den 28 augusti 1875” står det skrivet på den minnesplatta som forna Vasalyceister anskaffade och satte upp på fasaden till Sandviksvillan år 1953. Jacob Tegengren var själv närvarande och tackade och tog emot hedersbevisningen genom att läsa sin kända dikt” Jag är jord av min hembygds älskade jord.” Redaktör Kaj Hagman dokumenterade festligheten i ord och bild i tidningen Vasabladet.
I verkligheten föddes Jacob Tegengren i en liten röd stuga intill Sandviksvillan, men man ansåg det helt naturligt att ordet här kunde symbolisera platsen eftersom födelsestugan inte längre fanns kvar i Sandviksparken.

Byst av Jacob Tegengren på biblioteket i Vörå
Den byst av Jacob Tegengren som finns på biblioteket i Vörå beställdes av Vörå ungdomsförening  i anslutning till ungdomsföreningens 30 års jubileum  och avtäcktes på jubileumsdagen den 28 februari 1931.Jacob Tegengren-Sällskapet försåg bysten  med en piedestal sommaren 2007 under sällskapets jubileumsår. Samma år som bysten avtäcktes i Vörå ungdomsförenings lokal, kallades Jacob och Else Tegengren till hedersmedlemmar av Vörå ungdomsförening. Bysten är gjord av skulptören Gunnar  Elfgren.


Bysterna på Österbottens museum
Det finns två byster av Jacob Tegengren på Österbottens museum. Den ena och rätt bortglömda bysten är gjord av bildhuggaren Viktor Malmberg, född i Nykarleby 1867. Bysten är odaterad.

Den andra bysten, som är gjord av skulptören Viktor Jansson är mera känd och en kopia finns  i rektorsrummet på Övningsskolan, tidigare på långväggen i bönsalen i  Vassa svenska Lyceum. (”Vasa Svenska Lyceum  1874-1949”). De två bysterna av Jacob Tegengren och Jarl Hemmer, som nu uppbevaras i rektorsrummet  i Vasa övningsskola  och tillverkades av Viktor Jansson, beställdes år 1936 av konsul Erik Hartman.( Ragnar Krook: ”Vasa Svenska Lyceeum 1874-1949” sid 244.


Den Cedercreutska bysten i brons
Den 22 april 1940 skrev Emil Cefdercreutz brev till Jacob Tegengren med förfrågan om Jacob kunde låta Cedercreuts göra en byst av honom. Först den 6 juni besvarar Jacob brevet. En hjärtåkomma hade hindrat Jacob från brevskrivning. Det var vid denna tid som Jacob bestämde sig för att gå i pension vid 65 års ålder. Jacob hade anmodat sin hustru att tacka för brevet, som han nu återkom till. Positivt inställd till bystens tillverkande meddelade Jacob dock att han inte vet någon plats där bysten kunde placeras, efter som Elmgrens byst finns i Vörå och att Viktor Janssons byst finns i Brons i Vasa stadsbibliotek och gipsgjutningen i Vasa Svenska Lyceum. På frågan om någon bild av sig själv meddelar Jacob att Elfgren och Jansson fått de bilder som skulle lämpa sig. Från ett gammalt pass tar dock Jacob ut en bild, ledsam och intetsägande,” men ens nuna presenterar sig väl sådan, när man blivit gammal och trött”.

Den 19 juni 1940 uttryckte Jacob sin glädje över att Cedercreutz tänker fullfölja sitt projekt och tillägger: ”Inte för att jag är ärelysten, ty ju äldre jag blivit, desto mer önskar jag leva gömd och fjärran från all fåfäng ävlan. Men därför att bysten blir ett verk av en gammal vän och inte av någon alldeles främmande konstnär, som blott ser den yttre formen av ett gammalt gubbhuvud, men aldrig känt människan i fråga. Jag har så många och kära minnen från min vistelse på Kjuloholm och de sommardoftande och ungdomsrika veckor jag var tillsammans med dig och med Gustav”

Skriftväxlingen fortsätter och den 11 september 1940 tackar Jacob sin uppdragsgivare då han fått fotografierna tillbaka. Det är bra att ” näsan blivit något mindre samt ansiktet litet bredare”
På tal om en möjlig plats för Tegengrenbysten nämns att i en brevväxling mellan  Torkel Björkström och baron Emil Cedercreutz att Björkström skulle försöka få bysten uppställd på någon av de lummiga platserna i sommarstaden Vasa. Lektor Olin skulle ha anmodats sköta saken. Han skulle ha sagt att ”såvitt jag vet finnes i Vasa ingen byst av Tegengren ute i det fria, endast Janssons i mitt tycke obetydliga byst i Vasa bibliotek.”

Nu hör det till saken att ingen, inte ens en forskare på Cedercreutska museet vet vart bronsbysten tog vägen. En kopia i gips är allt vad som finns kvar på museet i Harjavalta. Så nu skulle det gälla att få kunskap om vart bronsbysten tog vägen. Kanske det därefter skulle gå att ordna en plats för densamma i Sandviksparken, där Jacob Tegengren och hans bröder föddes och lekte som barn.


Erik Liljeström

Litteratur. Jacob Tegengrens skriftväxling
Information från och besök på Cedercreutska museet i Harjavalta
Tor Krook: ”Vasa Svenska Lyceum 1874-1949”
Intervjuer och fotografering på Österbottens museum och Vasa Svenska Lyceum
Beatrice Kaustinen: ”Nya vägar till bildning: Folkbildningssträvanden i Vörå från sekelskiftet till krigen 1987.”

Erik Liljeström