Konstnären Jacob Tegengren

04.06.2008 kl. 00:00
Jacob Tegengren, som blivit känd som författaren, ornitologen, amatörarkeologen, hembygdsforskaren, psalmdiktaren m.m. har inte låtit tala om sig som konstnär i någon större utsträckning. Ändock vittnar hans skriftväxling om många tillfällen då Jacob Tegengren njuter av att kunna måla tavlor. Han var även mycket lycklig över sonen Ingmars framgång som konstnär, i synnerhet när det gällde målandet av altartavlan i Maxmo kyrka och då Ingmar hade en konstutställning i Sverige. I det följande skall vi titta litet närmare på Jacob Tegengrens konstnärskap. Natur- och sommarupplevelserna i skärgården och i det inre av vårt land stimulerade Jacob Tegengrens intresse av att måla.

Ungdomligt målande
Egentligen är det intressant att Jacob Tegengren målade tavlor och berikade sin tillvaro ett antal år på 1890-talet innan han vid sekelskiftet debuterade som författare. Sålunda skriver han i ett brev till sin bror Wilhelm den 9 juni 1903” håller sedan ett par dagar på med litet större tavla i olja – det är länge sen jag försökt mig på den konsten” Han fortsätter: ”Vi behöver några tavlor på väggarna därhemma.” Det betyder hemmet i Jacobsgården i Yttermark. Vad betydde ordet länge sen i det sammanhanget? Den äldsta tavlan vi än så länge känner till målades 1898. Den tavlan med motiv från Kjuloholm har sällskapet fått som gåva av Krister Tegengrens dotter, Margareta Aspara. Tavlan kan beskådas på biblioteket i Vörå. Även 1907 skall en tavla med motiv från Kjuloholm ha målats.

Den ena tavlan, som målats år 1903 av Jacob Tegengren, finns på Närpes folkhögskola. Den är en sommarmålning med en stenbeströdd äng i förgrunden. Växtligheten är betad. Uppe vid horisonten står en mansbyggnad med tillhörande uthus och väderkvarn. På bakgården står flera lövträd. Betraktaren står litet lägre ner än själva gården och därför tecknar den sig mot den ljusa sommarhimlen. Ljuset i målningen är speciellt, inget klart ljus trots att himlen är helt klar. Tavlan inger en känsla av tidig morgongryning, då solen håller på att stiga upp. Miljön är rofylld, inga aktiviteter, djur eller människor syns till.

Den andra av de två Jacob Tegengrens tavlor, som finns i Närpes folkhögskola, föreställer ett vinterlandskap i månsken. Bakom en snötäckt häck syns taket på ett hus och ett mindre  uthus. I bakgrunden anas den närliggande skogen, som försvinner nästan i ett mörkt dis. Trädens konturer tecknar sig mot den något ljusare himlen. En nattlig, stilla och dimmig stämning råder i målningen, storlek 19x 26 cm. årtal. Tavlan har donerats år 1973. Uppgifterna om tavlorna i Närpes har lämnats mig av Jerker Ohls. Med tanke på att Jacob vid denna tid,1903, blev far för första gången och hans andra bok utkom, är det naturligt att Jacob hade många bekymmer och längtade efter stillhet och ro. Han grubblade även mycket på existentiella frågor i sin ungdom, vilket även syns i hans dikter. Tänk bara på en av hans första psalmer: ”Somnar jag in med blicken fäst…”

Följande år 1904 berättar Jacob Tegengren att han målat en stor tavla åt mamma och pappa i Sysmä som tack för sommaren med vackert inlandsmotiv. Han hade länge, skriver han, känt att han ville måla en tavla av tacksamhet till föräldrarna Om den platsen skriver han att han visades dit av en dr Buss. Det var en plats ett par mil från kyrkbyn med sjö och skog alldeles in på knutarna. Efter en regnperiod ”kom de härligaste dagar så att jag flitigt kunde sitta och kladda med det resultatet att jag fick många dukar färdiga. Tavlan som han målade åt föräldrarna köptes av en vöråbo vid auktionen i anslutning till Tegengrens pensionering 1940 och finns fortfarande i privat ägo i Vörå. Framlidne kommundirektören Bengt Stenvall i Närpes hade en tavla, signerad J.Tegengren. Kan någon i dag upplysa mig om var den tavlan finns i dag? Ett frågetecken är en tavla i pastorskansliet i Oravais, vilken man tror möjligen kunde vara målad av Tegengren.

Åke Tegengren meddelar från Enskede i Sverige att hans farfar, Felix Tegengren, hade en tavla, målad av Jacob Tegengren. ” Den var inte särskilt stor, motivet var från Vasklot och färgskalan gick övervägande i blått. Jag tyckte den var mycket fin. Var den finns nu vet jag inte.” Det är intressant att målningen skedde på Vasklot där familjen Tegengren ett antal år i slutet av 1800-talet förfogade över en villa, som fortfarande finns kvar men nu i en annan persons ägo.

År 1905 nämner han i brev till Wilhelm att han målat en landskapstavla – en eldskärm. Den sommaren vistades Jacob Tegengren i Keuru. Än så länge vet vi inte var den tavlan finns. Det blev sju års paus med skrivandet, mellan åren 1906-1913, efter det Jacob förlorade sin högra arm i Närpes år 1906. Målandet fortsatte dock. År 1907 målade han en tavla med motiv från Kjuloholm.

Från Övermark meddelar Gustaf Andersson att i hans hem fanns en tavla, målad av Jacob Tegengren år 1907 i Virdois, där Jacob även vistades en sommar. Tavlan föreställer en äldre gård vid en sjöstrand. Det hör till saken att Jacob Tegengren, intresserad av jakt och fiske som han var, hyrde sommarvillor i inlandet och utan undantag invid någon sjö, vilket framgår av hans egna brev. Han hyrde även sommarvillor i de flesta kommunerna i svenska Österbotten, såsom i Oravais, Maxmo, Närpes osv. Tillåt mig därför ännu en gång uttala förhoppningen att den arbetsgrupp som funderar på nytt namn för VOM högstadieskola skulle välja namnet Tegengrenskolan, som sällskapet tidigare föreslagit. Tegengren festtalade t.ex. då bygdens äldsta folkskola, Koskeby, fyllde 50 år.

År 1919 berättar Jacob i brev till Elis Tegengren att han målat en akvarell ur en gammal varghistoria från Vörå. Bengt Stenvall hade på sin tid en tavla, målad av Tegengren, och på Närpes folkhögskola finns även några tavlor.

I ett testamente från år 1920, som blev dödat och ersatt med ett nytt av Wilhelm Tegengren 1934, samma år som han dog, framgår att han hade tre tavlor, målade av Jacob Tegengren. Åsa Tegengren ville behålla en tavla benämnd ”En bit med god vind över vågor mot stenig strand.”. Den hade enligt skriftväxlingen blivit lämnad kvar i Kauniais, men hon skulle få tavlan sig tillsänd.

Den yngsta tavlan av år 1924 finns i Jakobstad, närmare bestämt hos Lars Forsman, som berättar att han fått den av sin far, som i sin tur fått den av sin bror Torsten Forsman, som
bodde vid den tiden då han fick tavlan i Helsingfors. Tavlan föreställer en man som går med en käpp i handen och en ryggsäck på ryggen. Tavlan är målad så att man ser mannen från ryggsidan. Tavlan får mig att tänka på Jacob Tegengrens melankoli, som var rätt dyster vid denna tid då han upplevde en troskris i sitt liv. Han blev medlem av psalmbokskommittén 1922 och psalmarbetet upptog mycket av hans tid.

Någon har även berättat att man har en tavla, målad av Inka Tegengren. Härmed avses dock sonen och konstnären Ingmar Tegengren, som använde denna signatur ibland på sina tavlor. Bröderna Tegengren emellan var det vanligt att man talade om ”Inka”.

Varifrån fick Jacob Tegengren sin konstnärliga begåvning? Själv ger Jacob Tegengren, som enligt egen utsago mycket ogärna berättar om sig själv, ödmjuk som han var, ett skriftligt svar på denna fråga. I brev till psalmforskaren Oscar Lövgren år 1939, då han till Sveriges psalmbokskommitté ombads berätta om tillkomsten av sina psalmer och om sin egen person nämner han: ”Min mor åter härstammar på manslinjen från en till Stockholm i början av 1600-talet inflyttad skottsk släkt Boy. Det är troligen från henne jag ärvt mina konstnärliga anlag. Hon älskade poesi och reciterade dikter utmärkt känsligt och själfullt. Tidigt väckte hon min kärlek till modersmålet och lärde mig uppfatta skönheten hos detta. Hon var varmt religiös, arbetsam, ordningsälskande, en öm mor för sina många barn, en förträfflig husmor, som med bestämd och skicklig hand styrde och ställde i hemmet. Min far var typen för den samvetsgranna och flitiga ämbetsmannen, försynt, anspråkslös, godhjärtad. Jag växte upp i ett lyckligt och harmoniskt hem,”

Det intressanta med Tegengrens konstverk är att motiven oftast handlar om sjölandskap, men även om fåglar och landskapsmotiv, där fåglar, jakt, fiske och naturen överhuvudtaget stod i centrum för hans konstnärliga blick.

Erik Liljeström

 

 

 


Erik Liljeström